Bakslag i rosa klädnad.

Jag hade hoppats på att min rosa one-piece skulle röra upp sympatier och moderskänslor - men den verkar ha en motsatt effekt på de personer jag så gärna ville övertyga. Min intention om att framstå som en febersjuk jättebebis i smutsfläckad, rosa sparkdräkt har inte alls slagit rot i något närstående, ömmande modershjärta. Alla tittar konstigt på mig och pekar finger åt det håll där jag ligger i sängen och kippar efter luft. Det viskas och konspireras: "Vi kanske skulle ansöka om en ny familjefader? Den där rosa klumpen har vi ju ändå ingen nytta av..."
 
Jag hör er nog... Fast ni inte tror det. Fast ni tror att jag inget hör där jag ligger och jämrar mig i min smutsiga rosa one-piece. Jag hör allt och kan inte förstå hur min uppenbarelse inte kan väcka ert medlidande. Jag som är så sjuk och fin. Så himla sjuk och fin...
 

Poplåt i glesbygdston: Mauro Scoccos "Sarah".




Mauro Scoccos "Sarah" i en salivindränkt, intensiv version som inte lämnar någon oberörd. Inlevelsefullt och eldigt utspel som inte står Dramatens stora scen långt efter. Kött, blod och underliv. Mänsklighet balanserande på sin vassaste spets. Rysning.

Starkt material. Känsliga tittare varnas.

Poplåt i glesbygdston.



Jag har alltid velat velat få möjlighet att tolka några av våra mest älskade poplåtar på eget vis. Nu har jag tagit mig friheten. Med livfulla barnaröster i bakgrunden deklamerar jag Eldkvarns kända melodi med gödslad jordbruksstämma.

Låt er inte avskräckas av reklamsnutten i början.
Bakom den väntar en kulturupplevelse av rang.

Håll till godo.

Och glöm inte att ha en näsduk till hands - den kommer att behövas.


RSS 2.0