Barskrapad börs.



 

De stora högtiderna är över och nu står jag här på andra sidan nyåret och stirrar ner i en tom börs. Barskrapad så när som på en oanvändbar femtioöring som jag glömde växla in innan dess magra värde gick till historien. Ja, nu kanske inte en femtioöring varit mäktig nog att vända kassaflödet i positiv riktning, men många små bäckar leder såsmåningom till en å eller någon annan större vattenansamling med kraft och rörelse i. Det har jag både hört och läst i sammanhang och publikationer jag tappat namnet på.

Den bortglömda femtioöringen kunde möjligen (om jag haft förmåga att agera utefter Stenbeckfigurers kompromisslösa aptit på tillgångar) ha växt till en betydande förmögenhet. En aktieportfölj i världsklass som med sin ekonomiska tyngd kunde givit förvaltaren dispens att oblygt röra sig bland rik nobless utan att den botoxbesprutade societeten hade behövt plocka fram skämskuddarna av sammet. En raggig glesbygdskatt med tacoflott i mungiporna bland alla välekiperade hermeliner och vackert skurna snittar. Det hade sannerligen varit en syn för dödliga själar och levnadströtta gudar.

Nä, nu drömmer jag. Tillskriver min lilla femtioöring på tok för stor potential. Men det är väl så det blir när man gör bokslut över månaden december. Det är en smärtsam process att ta sig igenom. Man griper efter varje halmstrå som kan leda till välbehövlig verklighetsflykt. Ni vet hur det är när man har dragit ut på det oundvikliga lite för länge. Man plockar fram bankdosan, man sätter sig vid datorn och loggar in på kontot med händer som skälver av nervositet. Man svettas ymnigt och sväljer hårt. Man trycker fram saldot och man faller i gråt. Slutligen kastar man sig handlöst på marken och slår nävarna i golvet som ett tillspillogivet barn. Finns inte annat att göra. Det kostar på att leva efter svulstiga traditioner och under det förkrossande hårda trycket av ett modernt samhälles eskalerande prylbehov.

Det här självutplånande vanvettet måste naturligtvis få ett slut. Något annat är otänkbart. Så, ni förstår att nu har jag talat med både sambo och barn. Jag har förklarat att nästa jul blir det helt ändrade förutsättningar. Bort med skinkor och gran. Bort med frestelser och tomtar. Bort med klappar och paket. Inga nyårsmiddagar eller raketer så långt ögat når. Vi ska istället fira ett fullständigt asketiskt jul och nyår utan krimskrams och grannlåt. Vi ska späka våra kroppar och sinnen till fromma för framtida moral och ekonomi. Ja, alla i familjen utom jag. Själv tänkte jag åka till Bahamas. Något litet måste man väl ändå i himmelens namn få unna sig i jultid? Fattas bara annat!





(Publicerad i Smålandsposten)

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0