Moheda i ruiner.

Mohedas Skid Row. Baksidan av idyllen. Glesbygd i upplösning.

Här lurar faror bland sönderfallande industrilokaler och bland de ljusskygga individer som befolkar dem.

En gång, innan kapitalet tog sin hand ifrån verksamheten, var det ett blomstrande kvarter där nybyggaranda och utvecklingslusta var de ledord som människor här närmast slaviskt levde efter. En orubblig framtidstro genomsyrade allt och alla. Inget kunde gå fel. Allt skulle vara för evigt. Men något gick fel. Den hand som hade försett invånarna med det bränsle, den värme och den skugga som höll dem vid liv drogs plötsligt undan. Det som tidigare varit givet var som bortblåst. En orkan hade dragit fram. Allt som återstod var kaos, hunger och våldsam desperation. Kvarteret dog. Dess invånare blev levande döda.

Nu är kvarteret en stenöken mitt i den glesbygd i vilken det en gång var ett nav.

Ruinerna sjunker allt djupare ner i den småländska myllan. Knajjjjkare lurar i buskarna. Gamla strejkbrytare byter fotbollsbilder i vattenfyllda källare. Frikyrkopredikanter står i trånga prång och läser högt ur barnlitteratur från sjuttiotalet. Kommunpolitiker bränner sina lätt förvärvade pensioner på den flippermaskin som blev kvar i ett fuktigt omklädningsrum beläget en meter under mark.

Det är en mörk plats. Det är ond plats. Det är en plats där fredagsmys inte förekommer.

Akta er för gamla Ullmans!! Akta er!!

AKTA ER!!

Tack.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0