Hjortkorv.

Den här hjortkorven som jag köpte på Huseby Julmarknad bara för att jag kände att jag var tvungen att köpa något, den knäcker mig. Tål inte vitlök i större mängder och varje gång den plockas ur kylskåpet vill jag hoppa från en bro. Barnen gillar den, särskilt äldsta dottern. På nästan varje macka ligger det några snuttar hjortkorv. Ser snart dubbelt. Förbannade hjortkorv...

Vad är det med hjort som gör att den autentiska smaken måste dränkas i vitlök? Vad är det? Vad är det med hjorten som gör att den måste kryddas upp för att dölja hemligheter? För inte är det väl så att folk gillar vitlök till den omilda grad? Det kan det inte vara... Man kanske håller sig frisk? Av all vitlök, menar jag. Hjort äger inga helande egenskaper så vitt jag vet. Men om vitlök har man ju hört ett och annat. Det finns en hel del vandringssägner i omlopp. Det är kanske därför jag jämt och ständigt insjuknar i allehanda tillstånd? Är det min vitlöksfobi som ska stå till svars? Det är kanske är mitt dåliga förhållande till vitlök som ligger till grund för att jag i detta nu är feberlätt, däven och offside. För att jag inte gillar och äter vitlök? Är det så enkelt? Kan det verkligen vara så?  

Förbannade hjortkorv! Nu är den ute ur kylskåpet igen. Jag känner doften... Det är som om den med full kraft trycktes in i näsan på mig. Den drar sitt vassa, lökiga vapen och invaderar mina luktorgan. Fy fan... Du skänker mig ingen ro, korven. Aldrig mera hjortkorv. Aldrig mera hjortkorv från Huseby Julmarknad! Nästa år köper jag en ost för trehundra spänn istället. Det är det värt bara jag slipper hjortkorv. Aldrig mera hjortkorv. 

Aldrig!
 
 
En dödlig kombination. Undvik den.

Kram.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0