Feberfri!

Feberfri. Svettades förhoppningsvis ut det sista natten som gick. Sura lakan och blöt kudde. Förtvivlat äckligt, men välbehövligt. Bara hosta kvar och en allmän trötthet som man trots allt är ganska van vid när allt kommer omkring. Det var ju relativt längesen man var en pigg och äppelkäck gosse, liksom. Trött, matt, håglös och en smula yr. Men annars helt ok. 

Bestämde mig för att testa kroppen ordentligt framåt eftermiddagen så jag åkte till affären och inhandlade lite varor inför kvällen. Det blev dyrt. Jättedyrt. Hade bara tänkt mig ett par frukter och någon liten matbit, men gud vad listan växte när vi väl var på plats. Jag skyller en stor del av den utökade ekonomiska bördan på min yngsta dotter som har för vana att fylla korgen med en mängd varor som hon anser att vi behöver. Man upphör aldrig att förvånas över vad som presenteras där på rullbandet vid kassan. Lika spännande varje gång. Och dyrt. Jättedyrt.

Bäst som jag gick där och stampade på Ica kom det fram en dam som jag känner sedan tidigare. Hon frågade om jag skulle vilja skriva och framföra det traditionsenliga vårtal som läses varje valborg här i glesbygdens pärla Moheda. Jag fick genast tillbaka min feber och stammade fram något i stil med: "Åh...jag tackar för frågan...låt mig fundera ett litet tag så hör jag av mig..." Skräckslagen vände jag hemåt. Jag är så blyg och bortkommen i sociala sammanhang att jag behöver fyra valium för att överhuvudtaget öppna ögonen och efter fyra valium vill man sova så det är svårt att få det att fungera hjälpligt hur man än vrider och vänder på saken och steken.

Nåväl! Jag ska inte låta mina storslagna tillkortakommanden fläcka er lördagskväll sunkigt grå! Jag vill då rakt inte att så ska ske! Icke då!

Det här med att vara sjuk och febrig är för övrigt ett alldeles utmärkt bantningskoncept. I onsdags vägde jag in på åttiotvå och när jag i morse åter ställde mig på vågen var jag nere på sjuttioåtta. Svält är således vida överlägset alla metoder på marknaden. För att motverka ytterligare bortfall av min härliga person köpte jag en del livsmedel som nog ska kunna råda bot på problemet. Det värsta är att jag varken är hungrig eller sugen... Får helt enkelt tvinga i mig, för en Waldestål under åttio pannor kan vi inte leva med. Inte alls. Det går då rakt inte för sig.
Icke då!

Fotot är på fel håll, jag vet. Begriper inte hur man gör för att vända på det.
Så är det att vara Jonas. På gott och ont, mina vänner, på gott och ont.


Kram! Puss! Mys!

Kommentarer
Postat av: Kanonen

Grattis till nomineringen till vårtalet! Stort, mycket stort, tror det faktiskt är bland det största man kan få i "byn". Förutom Mohedadagsgeneral kanske...

Svar: Jag är en sån jävla king...
Jonas

2012-11-25 @ 09:22:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0