Att svinga en bägare.

Det är ändå något speciellt med att föra en skummig bägare till munnen en varm försommarkväll. Har man dessutom vett att klä sig snyggt faller alla delar på plats.

Man blir hel.
Man blir ett med tillvaron.
Man blir den man som man alltid velat vara.
En rosa dröm i skir grönska.
Jag är så fin.
Så himla, himla fin.

Amen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0