Nyårslöfte.

Före...


Åt en pepparkaka och avslutade därmed förra årets resursslösande frosseri som varit kroppens och plånbokens bane. Ja, inte bara förra årets, utan jag har de facto fimpat det beteende som färgat min fest och vardag upp till den dag som är idag. Nu ska jag sluta äta. Helt. Inte en smula fast föda ska i fortsättningen komma över mina välformade (sexiga) läppar. Jag tänker bara dricka vatten, möjligtvis ljummet på helgen för man vill trots allt - djup därinne i den misshandlade kroppen - känna ett gram av den total som är livets goda för gemene man. Man måste få fuska, om än så fruktansvärt lite. Man är icke mer än en jämmerlig människa när allt kommer omkring. 


Jag ska låta skägget växa. Långt och frodigt ska det nudda mark när jag alltmer sällan väljer att visa mig offentligt. Jag ska skrämma små barn och ungmöer med mitt håriga yttre. Skägget ska vara så långt att jag snubblar på de snåriga testarna när jag hasar fram över golvet. Jag ska börja springa. Fort och utan kompass och pannlampa. I mörkret ska jag fara fram som ett blekt spöke med mitt frodiga skägg som en svepande skugga bak ryggen. Jag ska sälja huset och flytta in i en ekonomiskt fördelaktig skreva högst uppe på Klintaberget. Takdropp ska jag ha. Takdropp som ger vätska och svalka den varma sommardag som vanligtvis blir just en i det här bedrövliga landet. Jag ska tukta min kropp och genom renlevnad ska jag lämna det här förgiftade blodomloppet bakom mig och efter stormen ska jag resa mig som en ny och på alla plan förbättrad människa!! En kärnfrisk eremit! Jag ska bli en formidabel glesbygdsasket! Den främste av dem alla!


Eller så skiter jag i det och kör på som vanligt. Ja, jo, jag gör nog det. Det är så jobbigt när mustaschen börjar växa över läppen och in i munnen. Pallar inte det. Blir så förbannat irriterad av den där mustaschen. Vet precis hur det känns när den sticker mot tungan och lever allmän jävel där i munhålan. Fruktansvärt irriterande och ytterst obehagligt. Tycker att vatten i sin naturliga form är relativt äckligt. Det måste vara bubbel, och det blir tungt och svårt att frakta upp en ny kolsyrepatron till Klintabergets topp varenda gång som den tar slut. Gillar ju mat. Lite för mycket. Kan fan inte vara utan mat. Det går ju inte. Blir hungrig bara jag tänker på att vara utan mat.

Nä, får ändra livsstil nästa år. Då jävlar. Då jävlar ska ni få se. Då ska jag ta tag i det här kroppsliga och moraliska förfallet som accelererar för var minut som passerar. Jodå. Så får det bli. Så gör jag istället. Det blir bra det.

Amen. 

...efter.

Kommentarer
Postat av: Linda Johannisson

Så underhållande, magnifik, enastående blogg du har Jonas:) du måste hålla ditt löfte sluta aldrig!!!!!! Många nyårskramar till er härliga på Barrvägen

Svar: Tackar! När andan faller på dyker det upp ett inlägg eller två ;)
Jonas

2013-01-01 @ 17:07:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0