Till protokollet, Marlene.

När man som jag - i sällskap av härligt manliga män - spenderar sina dagar på ett sexigt och potent arbete är det inte utan att man, efter det att dagens proletära nappatag är till ända, vill landa i lite mjuka värderingar och välgörande tongångar. Livets nödtorft är alltså efter mycken möda säkerställt och själva existensen kan få tillåtelse att blomma ut.
 
Det som känns aktuellt är att varva ner, att söka den inre friden, att låta processen där dag går över i kväll ackompanjeras av stråkar och rosendoft. I föregående sirliga formulering väljer jag, mot alla politiska strömningar, att peta i den ständigt omdebatterade och infekterade genusproblematiken med riktigt smutsiga fingrar. Det kan tyckas att jag cementerar fördomar när jag på något vis påstår att mjuka värderingar nödvändigtvis måste föregås och ackompanjeras av stråkar och rosendoft, men så är icke fallet vilket jag bevisar då jag väljer att inte lyfta blicken från mina egna behov när det kommer till att njuta arbetets efterbörd. Det här är en subjektiv handling höjd över all världslig misstanke. Jag må generalisera å det grövsta, men det får man understundom göra om man dagligdags har befattning som ärrad och fårad grovarbetare (haha!) i glesbygd. Det måste få pysa ut någonstans. Egocentrismen ska få sätta Richterskalan ordentligt i gungning.
 
Jo, så är det. Så förhåller det sig och det kan vi då rakt inte ändra på. Som en uppretad tiger försvarar jag min integritet och rätt till att verka och agera hur jag vill inom ramen av mina fyra väggar som tillhör banken.
 
 
Nåväl.


När jag stämplat ut, duschat, kammat mig, kastat av mig mina grova byxor och sparkat av mig de stålhätteförsedda skorna med den inpyrda doften av sisyfosslit sätter jag mig gärna vid datorn. Sedan plockar jag fram min spotifylista och scrollar begärligt ner till de musikaliska stycken som den här underbara stunden kräver. 
 
Jag hittar det jag söker och högerklickar...och ur högtalarna strömmar...
 
 
Det tänker jag väl inte berätta. Det är min hemlighet. Något måste väl en grovarbetande kille i sina lite sämre år få ha för sig själv? Ofint att begära något annat. Det trodde jag inte om er. Vara så nyfikna och försöka locka ur mig mitt tonsatta livselixir på det lumpna sättet. Nä, det här var vansinnigt tarvligt av er. Det här ska jag sent glömma. Måste gå och lägga mig nu. Hinner inte sitta här längre. Det gör jag verkligen inte.

Integritet.

God natt.
 
Hrmpff...
 
  
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0