Nattlig prövning i flugmundering.

Vissa nätter har vi ett överskott av armar och ben i dubbelsängen. Det tillkommer folk under nattens lopp. När vi två blir femton, liksom. Jag klagar inte, jag tycker att det är ganska mysigt och sanningen å säga påverkar det inte min sömn särskilt mycket eftersom jag sällan sover ändå. "Kan det kanske bero på att du ha en massa barn i sängen, Jonas, det där med att du inte sover?" skyndar sig vän av ordning att påpeka.
 
Kära vän av ordning: svaret på frågan är ett rungande nej. Min dåliga sömn är resultatet av ett livslångt ointresse för just sömn. Det är empiriskt bevisat. Det är en gammal sanning befäst med beprövade metoder. En neurotikers sanna natur går icke att förbise ens om man önskar och vill.

Ibland, när även katten har sökt sig till sängvärmen, blir det som så att fyrabarnspappan får en mycket begränsad yta att breda ut sin med åren allt tyngre och bredare lekamen på. Om man tänker sig att sängen är Sydamerika så är jag liksom Chile där längst ut på vänsterkanten. En landmassa som förtvivlat försöker hänga sig fast vid sin kontinent. Icke sällan tar jag spjärn med vänsterbenet mot marken för att på så vis hålla mig kvar i den familjära värmen. Någon gång har jag rasat i marken. Ett gubbigt landslide i glesbygd. Olycksfall i arbetet förekommer dessvärre. Det får man räkna med. 
 
Där ligger jag sedan och funderar på ditt och datt. Låter tankarna fara kring som de vill. I sällsynta fall fladdrar en billyktas sken genom den nerrullade persiennen, men allt som oftast är det mörkt. Moheda bjuder inte sina medborgare något vidlyftigt nattliv. Endast den tunga andhämtningen från sängens övriga befolkning kan höras, och är det som så att jag är ledig dagen efter kan jag faktiskt njuta en smula av sakernas tillstånd där jag ligger med halva kroppen utanför sängen och liknar Chile. Det blir några minuters stilla kontemplation för den stressade fyrabarnspappan. Den ändas först när krampen i det stödjande vänsterbenet blir för svår att uthärda. Då får jag resolut och med en mullvads brutala fingerfärdighet försöka gräva fram ett litet utrymme bland alla armar och ben.
 
 
 
 
Idag, på morgonen, satt jag förresten på toaletten och gjorde mitt tarv när jag uppmärksammade en fluga som hela tiden landade på mina ben. Inget konstigt med det, han dras väl till den doft han uppskattar, tänkte jag. Men han var oerhört enveten och visade inga tecken på att låta sig skrämmas hur mycket jag än slog och fäktade. Jag glömde flugan för en stund och försjönk i min läsning. Så kände jag plötsligt en smärta i foten. En smärta som stegrades och blev riktigt obehaglig. Jag tittade ner och där satt den förbannade flugan med sina käftar placerade i min hålfot. Jag skrek och slog efter den med min bok. Den släppte sitt grepp och flög ilsket och satte sig på badkarskanten. Jag besiktigade min fot och såg att en betydande rodnad började sprida sig. Dessutom sved det något så förbannat. "En fluga!" skrek jag förvånat. "När fan började flugor agera köttätare med elakt sinnelag!" Jag tog min bok och försökte med ett välriktat slag göra mos av den bevingade mördaren, men han vek flinkt undan. Ytterligare slag utdelades, upp emot tio, innan jag fick in en fullträff som avgjort omintetgjorde all framtida verksamhet för flugjäveln.
 
Jag gned min blessyr med handen och tänkte att det här var underligt. En fluga som bits. Och hårt dessutom. Det sved och det smärtade. Det stod fullkomligt klart att det här var något utöver det vanliga. Jag hade blivit biten av en muterad fluga. Resultatet av ett experiment som gått fullständigt fel. Jag hade blivit attackerad av en framodlad mördarfluga. 

Eftersom jag har en neurotisk läggning och har sett och läst alldeles för många dåliga filmer och serietidningar drog jag, (i Spindelmannens efterföljd) slutsatsen att jag smittats av flugans egenskaper. Flugans förmågor höll på att ta över min kropp och snart skulle det växa ut vingar på min rygg och mina ögon skulle inom kort bli mångfacetterade på ett obehagligt och missprydande vis. 

Jobbigt det där med livlig fantasi och flugor som bits. Nu kommer jag att ligga vaken hela natten och fundera på det inträffade. Jag kommer att ligga på min ytterkant av sängen och fundera och känna mig som Chile. Har jag tur har flugmutationen till viss del redan genomförts och jag kommer att ha tre ben istället för ett att stödja mig på.
 
 
 
 
 
Inget ont som inte för något gott med sig.

Sannerligen inte.

Nu blir det utflykt med familjen. Kaka och kaffe.

Väl mött i grönområde. Jag är killen med vingar som hänger vid närmsta hundlatrin.
Var inte rädd för att komma fram och hälsa. Jag lovar att inte bitas. Kanske.

Sådeså.


 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0