Kattliv.

 
 
 
Katten Bill är en egensinnig herre med bestämda vanor. Varje kväll lämnar han huset för okända äventyr och varje morgon återvänder han för att få sig lite slafsigt slafs i magen och en sovplats (i nio fall av tio handlar det om en av våra sängar på övervåningen) där han kan sluta sina gröna ögon en stund.
 
Han tvättar sig noga (ingen hårig del av kroppen lämnas oslickad) han lägger sig tillrätta och somnar, omedelbart vad det verkar. Där ligger han sedan och sover sig igenom återstoden av dagen. En välsignad sömn som icke låter sig störas av något. Barnen kan skrika sönder lungorna och slå sönder hur mycket porslin som helst, men katten Bill bara fortsätter sova. Han lyfter på sin höjd sitt ludna lilla huvud och kisar trött efter oljudens ursprung, men tappar snart intresset och återgår till att ta igen sig. Nog jobb med att hitta rätt andhämtning som duger till vila, tycks han resonera. 

Vid klockslaget 17:00 hör man allt som oftast små steg i trappan. Man tittar upp och där sitter katten Bill och ser sig yrvaket omkring. Han tar några varv med tungan runt kroppen, han stannar plötsligt upp och plirar lite med ena ögat öppet och tungan halvvägs utanför munnen, han återupptar sin tvagning och slutför den innan han finner det lämpligt att med hasande rörelser ta sig ner till matplatsen där vi genast dukar upp till sen lunch. Slafsigt slafs, stenhårda bitar i olika färger och vatten att skölja ner eländet med. En spartansk kost som trots allt uppskattas av den för tillfället utvilade katten.
 
Enligt äldsta dottern sover han alltid längre på lördagar. Vi misstänker att han är ute på dumheter på fredagkvällen och att lördagens vila därför måste utökas. Han kanske har besökt någon kattfest i kvarteret. Tassarna taket. Siste hankatt hem, liksom. Vi vet inte så noga, men beteendet upprepas helg efter helg. Uppenbarligen ligger det en hund (?) begraven någonstans. Han är kastrerad så inga damer lär vara orsak till nattsuddet. Köttets lustar göra sig icke besvär hos katten Bill. Snöpt och immun mot kvinnors locktoner.
 
Man borde var lite mer som Katten Bill. Han är en cool katt. Han går sin egen väg och kommer när han själv finner det lämpligt. Han styr tiden i den riktning han behagar. Han oroar sig inte för vad som komma skall. Han är nöjd med det lilla han har för dagen. Sover på sina bestämda tider. Sådan skulle jag vilja vara. Men jag skulle inte vilja vara kastrerad. Skulle inte heller vilja vara ett vandrande fästinghotell. Det verkar suga ordentligt. Åt båda hållen.
 
Men annars...annars är katten Bill i många avseenden min stora idol.
Katten Bill äger, liksom.


Jorå.
 



 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0