Karate.

Jag ska ärligt säga att det är väldigt sällan som jag känner för att utöva karate - och inte heller så ikväll. Jag vill hellre kramas och äta något gott. Kanske dricka ett glas vin och skära upp en kraftigt smakande mögelost. Jag vill inte springa runt och sparkas i vita kläder med skärp i olika färger.
 
En gång ville jag spela karate, men det gick över. Det gick över ganska fort och sedan ville jag kramas och dricka vin istället. Jag tog inte stundens ingivelse på riktigt allvar. Och så är det det där med att vara barfota, jag har ju så förtvivlat svårt för det. Även när jag är själv ryggar jag för tanken på att vara barfota. Det är en kroppslig förevisning som jag inte sympatiserar med. Spelar man karate uppstår ibland situationer då man rent hypotetiskt skulle kunna få sin moståndares fot i munnen och det är ett scenario som skrämmer mig blek i ansiktet.
 
Nä, karate får nog vara för min del. Men med det sagt tycker jag inte att andra ska behöva känna sig sårade. Jag menar de som håller på med karate och håller det kärt. Nä, man ska göra det man tycker är roligt, även om det till synes kan innebära en främmande fot i munnen.
 
Själv föredrar jag en kram och ett glas vin. Och kanske en liten bit mögelost till det. Men det finns så många arter i vpr herres hage och jag är bara en av dom. Nu ser jag att ordet "vår" har blivit "vpr" i föregående stycke. Kan inte ändra. Skriver på mobilen och då går det inte av någon anledning. Det är mobilens fel...och karatens. Jodå. God natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0