Dagens Mode/Outfit: Å de cålågne.

 
För en tid sedan utlovade jag ytterligare inblickar i min doftrika värld. Jag har redan redovisat vilka muskedunder jag använder för att friska upp mina håriga armhålor och nu har tiden kommit till att avslöja de rosiga kindernas och den försvinnande hakans förtrollande hemligheter.
 
Dessvärre är det som så att jag tror att jag for med osanning när jag gläntade lite på förlåten i våras. Det är inte Aqua Vera som varje morgon stänks på mitt maskulina ansikte - det är naturligtvis AXE. Vad vore livet utan en uppfriskande näve AXE? Ingenting! Ett liv utan AXE är inget liv. Man skulle få gömma sig för omvärldens kritiska näsor. Man skulle tvingas till en mullvadsliknande existens där man inte gärna sökte sig ovan jord.
 
AXE är vägen till framgång i både kärlek och karriär.

AXE!!
 
Rakvattnet på bilden doftar mysk. Den är en doft som man urprungligen extraherade ur körtlar från myskhjortens testiklar. Jag menar, bara en sådan sak får en att skrika sig hes efter Nobelpris till de modiga män och kvinnor som en gång kom på den här mustiga och fantasifulla lösningen på parfymproblemet: 

- Hörru!
- Ja, vad är det?
- Jag får liksom ingen ordning på det här. Det luktar inte gott.
- Tråkigt, hörru. Men du!
- Ja!
- Vi kanske skulle ta livet av en myskhjort!
- Säger du det? Varför det, då?
- Jo, först tar vi hjorten av daga och sedan skär vi av testiklarna och kollar om det finns några körtlar där som är användbara. Vi kanske kan dra någon vätska ur dom där körtlarna och den vätskan kanske luktar gott. Ja, du kanske rentav kan hälla blasket i den där soppan du jobbar med?
- Jaha...du tänker så, du... Ja...va fan, varför inte! Kör du? Jag tog en punschpralin till maten.
 
Vi är dessa orädda och innovativa pionjärer ett stort tack skyldig.
Utan dem skulle vi gå runt och lukta människa istället för myskhjortspung.
 
Människan är sannerligen skapelsens absoluta krona.
 
Svartpepparn, undrar ni. Svartpepparn, Jonas, vad i hela friden har den med saken att göra?
Inte så mycket. Den råkade bara stå framme.
 
I vanliga fall kastar jag den i ögonen på postverkets representant när hen kommer för att fylla brevlådan med räkningar.
 
Man får inte var dum, som Annie Lööf sa och beställde ytterligare en starköl på allmänhetens bekostnad.


Adjö.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0