Att ha en förståndig dotter.

Häromdagen, på väg hem från besöket hos diabetesläkaren, gick vårt lilla sällskap över gångbron vid Växjös diminutiva järnvägsstation. Jag hade precis tagit några ystra danssteg för att höja stämningen en aning när min äldsta dotter vände sig mot mig och sa: "Pappa, nu är jag tolv, och nu borde jag skämmas för att du är en sådan pappa som gör konstiga saker, men jag skäms faktiskt inte alls."

Det var ta mig fan det finaste någon har sagt till mig sedan Rune Liljenrud 1974 sänkte mig i dopfunten och förklarade mig invald. Den exakta ordalydelsen gick tyvärr förlorad då jag vid tillfället befann mig under vattenytan.

Men ändå. Ni fattar.

Det är stort! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0